VÄRLDSMARKNADEN
söta lilla Amalia? Det måste ha varit en förfärlig, förfärlig skilsmässa.
— Ohygglig! sade Josef.
— Ni karlar kunna då bära allting, svarade damen. Skilsmässa eller fara är ett intet för er. Bekänn nu, att ni ämnade begiva er till armén och lämna oss åt vårt öde. Jag vet att ni ämnade det — det är någonting som säger mig det. Jag blev så skrämd, då jag tänkte därpå (ty jag tänker stundom på er, då jag är allena, mr Josef!), att jag genast skyndade hit för att be er att inte resa ifrån oss.
Detta tal kunde lämpligen uttolkas på följande sätt: Min bäste sir, om någon olycka skulle drabba armén och en reträtt bleve nödvändig, så har ni en mycket bekväm vagn, i vilken jag ämnar taga en plats. Jag vet icke, huruvida Josef uppfattade orden i denna mening, men han var djupt upprörd över damens bristande uppmärksamhet mot honom under deras vistelse i Brüssel. Han hade aldrig blivit presenterad för någon av Rawdons förnäma bekantskaper; han hade knappast blivit bjuden på Rawdons tillställningar, ty han var rädd för att spela mycket och hans närvaro tråkade ut både George och Rawdon lika mycket, sannolikt emedan ingendera av dem tyckte om att ha ett vittne till de nöjen, av vilka det såta paret plägade njuta.
— Ah! tänkte Josef, nu då hon behöver mig, kommer hon till mig. Då det inte finns någon annan till hands, kan hon verkligen tänka på gamle Josef Sedley!
Men jämte dessa tvivel kände han sig smickrad av Rebeckas höga tanke om hans mod.
Han rodnade betydligt, tog på sig en mycket viktig min och svarade:
— Jag skulle bra gärna vilja åse striden. Envar med något mod i kroppen skulle naturligtvis vilja det. Jag har sett litet sådant i Indien, men ingenting i denna stora skala.
— Ni karlar skulle då kunna offra allting för ett nöje, svarade Rebecka. Ryttmästare Crawley lämnade mig i dag
