VÄRLDSMARKNADEN
— Du är mycket god och snäll, Josef, sade hon. Alla människor äro det — men var god och låt mig få stanna inne i mitt rum i dag.
Ångan från soppan var emellertid angenäm för mrs O'Dowds näsborrar, och hon tyckte att hon gärna kunde hålla mr Josef sällskap. Sålunda slogo sig dessa båda ned vid middagsbordet.
— Gud välsigna maten! sade majorskan högtidligt. Hon tänkte på sin hederlige Mick, som red i spetsen för regementet. Det blir allt en klen middag de stackarna få i dag, sade hon med en suck och grep därefter filosofiskt an rätterna.
Josefs mod växte allteftersom middagen framskred. Han ville dricka regementets skål eller finna vilken anledning som helst till att smörja sig med ett glas champagne.
— Låt oss dricka O'Dowds och det tappra regementets skål! sade han med en artig bugning för sin gäst. Fyll i mrs O'Dowds glas, Isidor!
Men plötsligt ryckte Isidor till, och majorskan lade ifrån sig kniv och gaffel. Fönstren i rummet stodo öppna och lågo åt söder, och ett dovt, avlägset ljud kom från detta håll över de solbelysta taken.
— Vad är det? Varför häller du inte i glaset, lymmel? röt mr Josef.
— C'est le feu! sade Isidor och sprang till balkongen.
— Gud beskydde oss! Det är kanondundret! ropade majorskan och sprang upp och skyndade även fram till fönstret.
Tusen bleka och ängsliga ansikten kunde ha setts titta ut ur andra fönster — och i nästa ögonblick såg det ut, som om hela stadens befolkning hade rusat ut på gatorna.
