VÄRLDSMARKNADEN
— Så enfaldig jag var, tänkte mrs Bute och med skäl, som någonsin antydde att jag skulle komma, såsom jag gjorde i det där brevet, då vi skickade mrs Crawley rapphönsen. Jag borde ha farit utan att säga ett ord till det arma, kära kräket, som nu nästan är barn på nytt, och tagit henne ur händerna på det där enfaldiga våpet Briggs och den där harpyan till kammarjungfru. Ack, Bute, Bute, varför bröt du av dig ditt nyckelben?
Ja, varför gjorde han det? Vi ha sett hur mrs Bute rentav hade spelet i sin hand och endast spelat det alltför väl. Hon hade så fullständigt och enväldigt härskat över miss Crawleys hushåll, att hon blev lika fullständigt slagen, då ett lämpligt tillfälle till uppror erbjöd sig. Hon och hennes familj ansågo emellertid att hon hade blivit offer för en förskräcklig egoism och falskhet och att hennes uppoffringar för miss Crawleys bästa hade mötts med den svartaste otacksamhet. Rawdons befordran och hans hedrande omnämnande i tidningen fyllde även den goda, kristliga själen med oro. Skulle möjligen hans tant låta beveka sig nu, då han hade blivit överste och riddare av Bathorden? Och skulle den där förhatliga Rebecka åter bli tagen till nåder? Pastorskan skrev en predikan åt sin man rörande fåfängligheten i militärisk ära och den syndiges framgångar, vilken den hedervärde pastorn läste upp med sin bästa röst och utan att begripa ett ord därav. Han hade Fox Crawley till en av sina åhörare — Fox, som med sina två halvsystrar hade kommit till kyrkan, vilken den gamle baroneten nu för ingen del kunde förmås att besöka.
Sedan Becky Sharps avresa hade denne gamle usling helt och hållet överlämnat sig åt sina onda lustar, till stor skandal för hela grevskapet och till sin sons stumma fasa. Banden i miss Horrocks mössa blevo mera lysande än någonsin. De städade familjerna skydde herrgården och dess ägare som pesten. Sir Fox vandrade omkring och tog sig ett rus i sina underhavandes stugor och drack på torgdagarna grogg tillsammans med bönderna från kringliggande trakter.
