Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/475

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

bekantskap mellan hennes familj och miss Crawley — både världsliga och andliga förmåner, sade han, ty miss Crawley var nu alldeles allena: hans bror Rawdons liderliga levnadssätt och giftermål hade nämligen berövat denne utsvävande unge man hans tants ömhet; mrs Bute Crawleys tyranni och snikenhet hade fått den gamla damen att uppresa sig mot denna familjegrens oerhörda anspråk, och ehuru han själv under hela sitt liv hade med en kanske olämplig stolthet avhållit sig från att odla miss Crawleys bekantskap, ansåg han likväl nu, att man borde begagna alla tillåtliga medel för att på en gång rädda hennes själ från fördärv och förvärva honom, i hans egenskap av den Crawleyska familjens huvudman, den gamla damens stora förmögenhet.

Lady Southdown höll fullkomligt med sin blivande måg om båda dessa förslag och ville genast företaga sig miss Crawleys omvändning. I sitt eget hem, både i Southdown och Trottermore Castle, plägade denna högväxta och förfärliga sanningens apostel fara omkring i orten i sin vagn med förridare och utdela packor av religiösa broschyrer bland sina underhavande och befallde gamle fader Jones att låta omvända sig, alldeles som han befallde gamla mor Hicks att taga in ett svettdrivande medel, och det utan krus och komplimanger. Lord Southdown, hennes salig man, en epileptisk och något enfaldig herre, plägade gilla allt vad hans Mathilda gjorde eller tänkte, och medan hennes nåd sålunda styrde och ställde, fick gamle Southdown på grund av sin sjuklighet sitta i sitt eget rum och smutta på sin vintoddy och höra tidningen sig föreläsas. Lady Jane var den gamle grevens älsklingsdotter och skötte honom och älskade honom uppriktigt; vad åter beträffar lady Emili, författarinnan till "Tvätterskan på Finchleyallmänningen", så var hennes hot om de eviga straffen (vid denna tid, ty hennes åsikter blevo längre fram något modifierade) så förfärligt, att det plägade skrämma den rädde, gamle herrn, hennes far, och läkarna påstodo, att hans anfall alltid inträffade efter en av den nämnda damens predikningar.


467