WILLIAM M. THACKERAY
— Ja, jag skall visst göra henne ett besök, sade lady Southdown till svar på sin blivande mågs uppmaning. Vilken är miss Crawleys läkare?
Mr Crawley nämnde mr Creamers namn.
— En högst farlig och okunnig person, sade hennes nåd. Jag har genom försynens skickelse varit i stånd att fördriva honom från åtskilliga hus, ehuru jag i ett eller par fall kom för sent. Jag kunde inte rädda den stackars general Glanders, som dog under denne okunnige varelses behandling. Han hämtade sig visserligen något litet efter intagandet av Podgers piller, som jag gav honom, men tyvärr var det för sent. Hans död var emellertid mycket uppbygglig. Creamer måste lämna er tant, min bäste Fox. Vad hennes själstillstånd beträffar, så skall jag genast skicka hans ärevördighet mr Irons till henne. Jane, skriv till honom och hälsa och säg att jag önskar hans sällskap i afton på te klockan halv sju. Och du, kära Emili, får göra i ordning ett bokpaket åt miss Crawley. Packa in "En röst ur lågorna", "En trumpetvarning åt Jericho" samt "De krossade köttgrytorna" eller "Den omvända kannibalen".
— Och "Tvätterskan på Finchleyallmänningen", sade lady Emili. Det är kanske bäst att börja varligt.
— Vänta ett ögonblick, mina nådiga damer, sade den diplomatiske Fox. Med all aktning för min älskade och vördade lady Southdowns åsikt, anser jag det vara mindre lämpligt att så tidigt börja att avhandla allvarliga frågor med miss Crawley. Kom ihåg hennes svaga hälsotillstånd och hur fasligt litet hon hittills varit van vid betraktelser rörande hennes eviga välfärd.
— Men kan man väl börja för tidigt med sådant? sade lady Emili och reste sig upp, med de sex böckerna redan i sin hand.
— Om ni börja alltför tvärt, så skrämma ni henne bara. Jag känner min tants världsliga natur så väl, att jag vet, att varje brådstörtat försök till omvändning vore det allra sämsta medel man kunde använda för denna olyckliga dams välfärd. Hon skulle mycket säkert kasta
468
