VÄRLDSMARKNADEN
bort böckerna och avsäga sig varje umgänge med givarinnorna.
— Ni är lika världslig som miss Crawley, Fox, sade lady Emili och rusade ur rummet med böckerna i hand.
— Och jag behöver inte säga er, min bästa lady Southdown, fortfor Fox med låg röst och utan att akta på avbrottet, hur olycksbringande en liten brist på mildhet och försiktighet skulle kunna bli för de förhoppningar vi kunna hysa rörande min tants världsliga ägodelar. Kom ihåg att hon äger sjuttiotusen pund; tänk på hennes ålder och hennes nervösa och ömtåliga tillstånd! Jag vet att hon har förstört det testamente hon hade upprättat till förmån för min bror, överste Crawley. Det är genom en mild behandling av denna sårade själ, som vi måste söka att leda henne in på den rätta vägen, och inte genom att skrämma den, och därför tror jag att ni skall hålla med mig om att…
— Ja, naturligtvis, naturligtvis, inföll lady Southdown. Hör nu, min söta Jane, du behöver inte skriva något brev till mr Irons. Om hennes hälsa är sådan, att diskussioner trötta henne, så skola vi avvakta hennes tillfrisknande. Jag skall besöka miss Crawley i morgon.
— Och om jag finge råda er, min nådiga lady Southdown, sade Fox i inställsam ton, så gjorde ni kanske bäst i att inte taga med er vår dyrbara Emili, som är alltför entusiastisk, utan i stället vår milda och söta lady Jane.
— Ja visst! Emili skulle förstöra allting, sade lady Southdown, som nu mot sin vana gick in på att gå försiktigt till väga, antingen för den stackars sjuklingens hälsas skull, eller för hennes själs räddning eller för hennes pengar.
Den följande dagen körde det stora Southdowns-ekipaget (med grevekrona och vapensköld på vagnsdörren) i stor ståt fram till miss Crawleys port, och den långe och allvarlige betjänten räckte mr Bowls hennes nåds kort till miss Crawley samt likaledes ett till miss Briggs. Lady Emili, som icke gav med sig mer än till
