Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/479

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.
James Crawleys pipa slocknar.

Mr Crawleys och lady Janes vänliga sätt smickrade högeligen miss Briggs, som lade ett gott ord för den senare, sedan den Southdownska familjens kort hade blivit lämnade åt miss Crawley. En grevinnas kort, lämnat personligen åt henne, Briggs, var icke litet kärt för den stackars tillbakasatta sällskapsdamen.

— Jag undrar just vad lady Southdown kunde mena med att lämna ett kort åt er, miss Briggs? sade den republikanska miss Crawley, varpå den ödmjuka sällskapsdamen svarade, att hon hoppades att det inte kunde vara något ont i att en förnäm dam visade ett fattigt, bättre fruntimmer en liten artighet, och lade detta kort in i sitt syskrin bland sina käraste skatter. Därefter förklarade miss Briggs, hur hon den föregående dagen hade mött mr Crawley promenerande med sin kusin och fästmö och berättade, hur god och vänlig och söt den unga damen var och vilken enkel och tarvlig dräkt hon bar, vars samtliga persedlar, från hatten ned till bottinerna, hon beskrev med äkta kvinnlig noggrannhet.

Miss Crawley tillät Briggs att prata, utan att alltför mycket avbryta henne. Allteftersom hon tillfrisknade, började hon att längta efter sällskap. Mr Creamer, hennes läkare, ville icke höra talas om att hon skulle återvända till sina gamla tillhåll och förströelser i London. Den gamla mön var alltför glad åt att få något sällskap i Brighton, och skickade icke blott sina kort den följande dagen, utan bjöd även mr Fox artigt att komma och hälsa på henne. Han kom och förde med sig lady Southdown och hennes dotter. Änkenåden sade icke ett

471