WILLIAM M. THACKERAY
pund om året så länge hon levde och att vid sin död lämna sin brorson och hans älskvärda hustru, lady Jane Crawley, största delen av sin förmögenhet. Waxy kom ned för att ordna den juridiska delen av affären, och lord Southdown gav bort sin syster, som vigdes av en biskop och icke av hans ärevördighet Bartholomeus Irons, till denne värde herres stora förtret och missräkning.
Då de hade blivit gifta, hade Fox gärna velat göra en liten bröllopstur med sin brud, såsom det anstod personer av deras ställning, men den gamla damens ömhet för lady Jane hade blivit så stark, att hon öppet förklarade, att hon icke kunde skilja sig från sin gunstling. Fox och hans hustru flyttade därför till miss Crawley, och till stor förtret för stackars Fox, som ansåg sig högeligen förorättad, helst som han måste underkasta sig å ena sidan sin tants och å den andra sin svärmors nycker, härskade lady Southdown från sin boning i grannskapet över hela familjen — Fox, lady Jane, miss Crawley, Briggs, Bowls, Firkin och hela tutten. Hon trattade skoningslöst i dem stora doser av piller och gudliga broschyrer; hon avskedade doktor Creamer och installerade Rodgers och berövade snart miss Crawley själva skuggan av myndighet. Denna stackars varelse blev så rädd och underdånig, att hon rentav upphörde att vidare förödmjuka Briggs och sällade sig med varje dag alltmer till sin kära lady Jane. Frid vare med dig, godhjärtade och själviska, fåfänga och frikostiga gamla hedning! — Vi skola icke vidare få se dig. Låtom oss hoppas, att lady Jane stödde henne kärleksfullt och med mild hand förde henne ur det bullrande vimlet på världsmarknaden.
488
