Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

falla genast ned på sina knän; kvinnan må för övrigt vara gammal eller ful, det betyder ingenting. Ja, jag anser detta för en obestridlig sanning. Om en kvinna bara får ett lämpligt tillfälle och inte rentav har en puckel, så kan hon gifta sig med vilken hon själv vill. Må vi därför endast vara tacksamma för att de älskliga varelserna, i likhet med våra hästar och nötkreatur, icke känna sin egen styrka. Om de gjorde det, skulle de alldeles göra kål på oss.

— Min själ, tänkte Josef, i det han trädde in i matsalen, börjar jag inte att känna mig precis så som jag gjorde i Dumdum i sällskap med miss Cutler.

Mången ljuv liten fråga, halvt öm, halvt skämtsam, gjorde miss Sharp honom rörande rätterna vid bordet, ty nu stod hon redan på en ganska förtrolig fot med familjen, och vad de båda flickorna angår, älskade de varandra som systrar. Unga ogifta flickor göra så alltid, då de under fjorton dagar vistats i samma hus.

Liksom om Amalia på allt sätt velat befrämja Rebeckas planer, påminde hon sin bror om ett löfte han hade givit henne under de sista påskferierna, nämligen att han skulle bjuda henne på ett besök i Vauxhalln.

— Nu, då Rebecka är här, sade hon, är det just en lämplig tid.

— Å, så roligt, så roligt! utropade Rebecka och skulle just till att klappa händerna, men i detsamma kom hon ihåg sig och hejdade sig likt en blygsam varelse, som hon var.

— I afton är den inte öppen, sade Josef.

— Nå ja, i morgon då!

— I morgon äta pappa och jag middag ute, sade mrs Sedley.

— Du tror väl aldrig att jag tänker följa med? sade hennes man, och inte måtte väl en kvinna vid din ålder och din gestalt ämna gå och skaffa sig snuva på ett sådant där avskyvärt fuktigt ställe?

— Ja, men barnen måste ha någon med sig! utbrast mrs Sedley.


44