VÄRLDSMARKNADEN
erat fruntimmer hon var — hur hon kunde tala franska bättre än själva generalguvernörens hustru — och vilken uppståndelse hon skulle väcka på balerna i Calcutta.
— Det är alldeles tydligt, att den stackarn är kär i mig, tänkte han. Hon är ungefär lika rik som de flesta flickor, som komma ut till Indien. Jag kunde min själ söka längre och få sämre! Och mittunder dessa funderingar föll han i sömn.
Hur miss Sharp låg vaken och tänkte: — Kommer han i morgon eller inte? behöver här inte beskrivas. Morgondagen kom, och säkert som ödet visade sig mr Sedley före frukosten. Man visste aldrig, att han förr hade visat Russell Square en sådan ära. George Osborne var emellertid redan där (svåra hindrande Amalia, som höll på att skriva till sina tolv käraste vänner i Chiswick Mall), och Rebecka var sysselsatt med sitt gårdagsarbete. Då Josefs trilla körde fram och skatteindrivaren i Boggley Wollah efter sin vanliga dundrande knackning och sitt skrytsamma buller vid porten knogade uppför trappan till salongen, telegraferades sluga blickar mellan Osborne och miss Sedley, och båda sågo med ett skalkaktigt leende bort till Rebecka, som rentav rodnade, i det hon lutade sina ljusa lockar ned över sin knytning. Hur hennes hjärta slog, då Josef visade sig — Josef, flåsande och pustande i glänsande och knarrande stövlar — Josef i en ny väst, röd av hetta och förlägenhet och rodnande bakom sin vadderade halsduk! Det var ett ögonblick fullt av spänning för dem alla, och vad Amalia beträffar, tror jag, att hon var oroligare än till och med de som saken mest rörde.
Sambo, som slog upp dörren och anmälde mr Josef, följde grinande skatteindrivaren i hälarna, bärande två vackra blomsterbuketter, vilka det odjuret verkligen hade haft den artigheten att köpa på Covent Gardentorget denna morgon och som visserligen icke voro så stora som de höstackar, vilka damerna nuförtiden bära omkring i strutar av genombrutet papper, men som dock gladde
