VÄRLDSMARKNADEN
ned kom käppstumpen ännu en gång på barnets hand. Bliven icke rädda, mina damer, varje gosse i en offentlig skola har betett sig på samma sätt. Edra barn skola enligt all sannolikhet komma att handla så och bliva så behandlade. Ned kom käppstumpen igen, och Dobbin rusade upp.
Jag kan inte säga vilken hans bevekelsegrund var. Tortyr är lika mycket tillåten i en offentlig skola som knutpiskan är det i Ryssland. Det skulle snart sagt vara opassande att sätta sig emot den. Måhända uppreste sig Dobbins enfaldiga själ emot utövandet av ett dylikt tyranni, eller kanske hade han i sitt hjärta en liten törst efter hämnd och längtade att mäta sig med denne lysande översittare och tyrann, som på platsen njöt all ära och ståt, för vilken fanorna fladdrade, trummorna virvlade och posterna saluterade. Vilken hans bevekelsegrund än må ha varit, så rusade han nu emellertid upp och ropade:
— Håll upp, Cuff! Misshandla inte gossen vidare, eller…
— Eller vad? frågade Cuff helt förvånad över detta avbrott. Räck fram din hand, ditt lilla odjur!
— Eller ska jag ge dig ett kok stryk, vars make du ännu aldrig smakat! sade Dobbin till svar på den första delen av Cuffs yttrande, och lille Osborne såg, gråtande och snyftande, upp med undran och förvåning, då han fick se denne sällsamme kämpe plötsligt träda fram för att försvara honom, medan Cuffs förvåning knappast var mindre stor. Tänk er vår salig George III, då han hörde talas om de nordamerikanska koloniernas uppror, tänk er den övermodige Goliat, då den lille David trädde fram och ville mäta sig med honom, och ni skall kunna göra er en föreställning om Reginald Cuffs känslor, då denna utmaning framställdes till honom.
— Efter lektionstimmen! sade han efter ett ögonblicks tystnad och en blick, som om han velat säga: Sätt upp ditt testamente och meddela under mellantiden åt dina vänner dina sista önskningar.