VÄRLDSMARKNADEN
bildade tvenne par, gjorde de mest högtidliga löften att hålla tillsammans under aftonens lopp, och att de tio minuter därefter voro skilda åt. Partier i Vauxhalln skildes alltid åt, men det var endast för att åter mötas vid supétiden, då de kunde språka om sina ömsesidiga äventyr under mellantiden.
Vilka voro mr Osbornes och miss Amalias äventyr? Detta är en hemlighet. Endast en sak är viss, den att de voro fullkomligt lyckliga och buro sig mycket städat åt, och som de under de sista femton åren hade haft för vana att alltemellanåt vara tillsammans, så erbjöd deras mellan fyra ögon icke någon särskild nyhet.
Men då miss Rebecka Sharp och hennes tjocke följeslagare förirrade sig i en enslig gång, där det icke fanns över fem tjog par till, som förirrat sig på samma sätt, kände båda, att situationen var ytterligt öm och kritisk, och nu eller aldrig, tänkte miss Sharp, var ögonblicket inne till att framkalla den förklaring, som skälvde på mr Sedleys blyga läppar. De hade nyss förut varit inne i Moskvapanoramat, där en rå bängel hade trampat miss Sharp på foten och fått henne att med ett litet skrik falla tillbaka i mr Sedleys armar, och denna lilla tilldragelse ökade denne herres ömhet och självförtroende till den grad, att han berättade henne åtskilliga av sina favorithistorier från Indien omigen för åtminstone den sjätte gången.
— Ack, vad jag bra gärna skulle vilja se Indien! sade Rebecka.
— Skulle ni verkligen? sade Josef med en hjärterörande ömhet och ämnade otvivelaktigt besvara denna listiga fråga med en ännu ömmare (ty han pustade och flämtade väldeligen, och Rebeckas hand, som var placerad nära hans hjärta, kunde räkna de feberaktiga slagen av detta organ), då, o, hur retsamt! klockan ringde till fyrverkeriet och ett starkt knuffande och skuffande och springande uppstod, och dessa intressanta älskande voro tvungna att följa med strömmen.
Kapten Dobbin hyste åtskilliga tankar på att förena
