VÄRLDSMARKNADEN
Lady Jane och hennes nya vän hade därefter en av dessa förtroliga medicinska konferenser rörande barn, i vilka alla mödrar finna ett så stort nöje, och inom en halvtimme voro Becky och lady Jane riktigt förtrogna vänner, och den senare underrättade sin man under aftonens lopp, att hon tyckte att hennes nya svägerska var en vänlig, öppenhjärtig, okonstlad och kärleksfull ung dam.
Sedan den outtröttliga lilla Rebecka sålunda hade vunnit sin svägerska, företog hon sig att försona sig med den stolta lady Southdown. Så snart hon fann den nämnda damen allena, kastade hon sig in på barnmedicinens område och sade, att hennes egen lille gosse rentav hade blivit räddad från döden medelst kalomel, sedan samtliga läkarna i Paris hade givit det kära barnet förlorat. Därefter berättade hon, hur ofta hon hade hört lady Southdown omtalas av hans ärevördighet Laurence Grills, predikant i kapellet i May Fair, som hon plägade besöka, och hur hennes åsikter hade blivit betydligt förändrade genom omständigheter och olyckor samt hur hon hoppades, att ett förflutet liv, tillbragt i världslighet och förvillelser, icke skulle göra henne oduglig till mera allvarliga tankar i framtiden. Hon berättade vidare, hur hon i forna dagar hade haft mr Crawley att tacka för religiös undervisning, vidrörde "Tvätterskan på Finchleyallmänningen", som hon hade läst med stor nytta och fördel, samt frågade efter lady Emili, dess begåvade författarinna, som nu var lady Emili Hornblower och bodde i Kap, där hennes man hade stora förhoppningar om att bli biskop i Kafferlandet.
Men hon satte kronan på verket och befäste sig i lady Southdowns ynnest genom att känna sig mycket uppskakad och illamående efter begravningen och anhålla om hennes nåds medicinska råd, vilket denna icke blott gav, utan kom även, klädd i en nattrock och mera lik lady Macbeth än någonsin, särskilt in i Beckys rum på kvällen med en liten packe religiösa avhandlingar och ett medikament av egen komposition, vilket hon yrkade att mrs Rawdon skulle taga in.
