Hoppa till innehållet

Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

varit hederlig och ödmjuk, att ha gjort sin plikt och vandrat sin väg rakt fram, skulle ha fört henne lika nära lyckan som den stig, på vilken hon sökte att uppnå den. Men liksom de unga damerna i Drottningens Crawley gingo omkring det rum, där deras faders lik låg, så plägade Becky, ifall hon någonsin hade dessa tankar, gå omkring dem och icke se in i dem. Hon undvek dem och föraktade dem eller var åtminstone bunden vid den väg, från vilken en återgång numera var omöjlig. För min del tror jag också, att ångern är den minst verksamma av alla en människas moraliska känslor och en känsla, som hos somliga aldrig finnes till. Vi sörja, då vi bliva avslöjade och vid tanken på skam och straff, men blotta känslan av det orätta gör mycket få människor olyckliga på världsmarknaden.

Sålunda sökte Rebecka under sin vistelse på Drottningens Crawley att så mycket som möjligt göra sig vän med den orätta mammon. Lady Jane och hennes man togo farväl av henne med de varmaste vänskapsbetygelser och motsågo med nöje den tid, då familjehuset vid Gaunt Street skulle bli reparerat och förskönat och de åter skulle få träffas i London. Lady Southdown gav henne med sig ett stort paket medikamenter samt ett brev till hans ärevördighet Laurence Grills, i vilket hon uppmanade honom att rädda brevbärarinnan från Satans onda garn. Fox följde dem till Mudbury i ekipaget med spannet, sedan han förut på en forvagn avsänt deras packning jämte en hel hop vilt.

— Jag tycker huru lycklig ni skall bli över att få återse er lilla älskling! sade lady Crawley, i det hon tog farväl av sin släkting.

— Ack ja, så lycklig, så lycklig! sade Rebecka och lyfte upp sina gröna ögon. Hon kände sig obeskrivligt lätt och glad vid tanken på att hon nu var fri från detta ställe, men lämnade det detta oaktat med en viss motvilja. Drottningens Crawley var avskyvärt tråkigt, men likväl var luften där i visst avseende mera ren än den, som hon

103