WILLIAM M. THACKERAY
NIONDE KAPITLET.
I vilket läsaren måste kringsegla Goda Hopps-udden.
Den förvånade läsaren ombedes att förflytta sig tiotusen mil, till Bundelgunges militärstation i Madras, där våra käcka vänner vid det —de regementet äro förlagda under den tappre översten sir Michael O'Dowds befäl. Tiden har handskats varligt med denne korpulente officer, såsom den vanligen gör med personer, som ha god mage och gott lynne och icke för mycket anstränga sin hjärna. Översten använder flitigt sin kniv och sin gaffel vid frukosten och återtager dessa vapen med god framgång vid middagen. Han röker sin hukah efter båda målen och blossar lika lugnt medan hans hustru grälar på honom, som han gjorde under fransmännens eld vid Waterloo. År och hetta ha icke minskat verksamheten och vältaligheten hos den värda ättlingen av Malonys och Molloys. Vår gamla bekanta, hennes nåd O'Dowd, är lika hemmastadd i Madras som i Brüssel, i kantonementet som under tälten. Under marschen kunde man se henne i spetsen för regementet, sittande på en kunglig elefant — en ståtlig syn. Ridande på detta djur, har hon deltagit i strid mot tigrar ute i skogssnåren och mottagits av infödda furstar, som inbjudit henne och Glorvina till sina harem och erbjudit henne schalar och juveler, vilka det gick henne till hjärtat att behöva vägra att taga emot. Skyltvakter av alla vapen salutera henne, varhelst hon visar sig, och hon besvarar deras hälsning genom att med mycken värdighet föra handen till sin hatt. Lady O'Dowd är en av de största och förnämsta damerna i presidentskapet
114
