Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

I ett postskriptum till det omnämnda brevet hade majoren träffat på en punkt av följande lydelse:

"Jag for i går till din gamla bekanta, mrs Osborne — till det där fattiga stället där de, som du vet, bott alltsedan de gjorde bankrutt. Att döma av mässingsplåten på dörren till mrs Sedleys koja (det är inte stort bättre) är han nu kolhandlare. Den lille gossen, din gudson, är ett vackert barn, ehuru framfusigt och bortskämt och egensinnigt. Men vi ha tagit oss av honom, såsom du bad oss, och presenterat honom för hans tant, miss O., som tyckte rätt mycket om honom. Kanske att hans farfar kan låta förmå sig att hysa mildare känslor mot barnet till din vän, hans vilseförde, egensinnige son. Amalia torde inte heller ha någonting emot att bli av med honom. Änkan har låtit trösta sig och står på väg att gifta sig med hans ärevördighet mr Binney, en av prästerna i Brompton. Ett ömkligt parti. Men mrs O. håller på att bli gammal, och jag upptäckte åtskilliga grå strån i hennes hår — hon var vid mycket gott lynne, och hennes son åt sig sjuk i vårt hus. Mamma sänder dig sina hälsningar genom din tillgivna syster

Ann Dobbin."


125