VÄRLDSMARKNADEN
härlighet tog med sig den lilla skissen, helt förtjust över den slående likheten. Han hade gjort sir Fox Crawley den äran att möta honom i Beckys hus och varit särdeles nådig mot den nye baroneten och parlamentsledamoten. Fox frapperades av den aktning, varmed den store pären behandlade hans svägerska, av ledigheten och livligheten i hennes konversation och av det djupa intresse, varmed de övriga herrarna i sällskapet lyssnade till hennes tal. Lord Steyne förklarade att han var övertygad, att baroneten endast hade börjat sin offentliga bana och att han ivrigt längtade att få höra honom såsom talare, och som de voro grannar (ty Stora Gaunt Street leder ut till Gaunt Square, varav Gaunt House, såsom var man vet, bildar den ena sidan), hoppades mylord, att lady Steyne, så snart hon anlände till London, skulle få den äran att göra lady Crawleys bekantskap samt lämnade efter ett par dagars förlopp sitt kort hos sin granne — ehuru varken han eller hans föregångare någonsin hade ansett lämpligt att taga notis om att en sådan granne fanns, fastän de hade bott nära varandra vid pass ett århundrade.
Mitt bland dessa intriger och fina sällskap och visa och lysande personer kände sig Rawdon för varje dag alltmera isolerad. Han fick tillåtelse att allt oftare gå på klubben, att äta middag ute med sina ungkarlsvänner och att komma och gå när han ville utan några frågor. Och han och lille Rawdon gingo mången gång till Gaunt Street och sutto hos lady Jane och barnen därstädes, medan sir Fox satt inne hos Rebecka på vägen till eller hemvägen ifrån underhuset.
Före detta översten kunde sitta i timtal i broderns hus helt tyst och tänka och göra så litet som möjligt. Han var glad över att bli anlitad om ett ärende, att få gå och fråga efter en häst eller en tjänare eller att få skära fårsteken vid barnens middag. Han var kuvad och nedtryckt till slöhet och undergivenhet. Delila hade fångat honom och klippt av hans hår. Den käcke och överdådige unge sprätten för tio år tillbaka var alldeles underkuvad och
