Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

hulda maka fann, att hoven utgjorde hennes sfär, och hennes rikedom satte henne i stånd att på ett lysande sätt utöva en värdinnas plikter i de städer på kontinenten, dit hennes mans diplomatiska plikter kallade honom. Det talades om, att han skulle bli utnämnd till minister, och vad höllos hos Travellers på att han inom kort skulle bli ambassadör, då helt plötsligt rykten spredo sig om herr legationssekreterarens sällsamma uppförande. Vid en stor diplomatisk middag, som gavs av hans chef, hade han rusat upp och förklarat, att hans gåsleverpastej var förgiftad, och kort därefter kom han på en bal, som bajerske envoyén, greve von Springbock-Hohenlaufen, gav i sitt hotell, klädd som kapucinmunk och med rakat huvud. Det var icke någon maskeradbal, såsom visst folk ville låta påskina. Det var någonting underligt med honom, viskades det. Hans farfar hade varit sådan — det låg i familjeblodet.

Hans hustru och familj återvände till sitt land och slogo sig ned i Gaunt House. Lord George avträdde från sin post på den europeiska kontinenten och förflyttades till en dylik plats i Brasilien, efter vad tidningarna berättade. Men i allmänhet visste folk, att så icke var förhållandet; han kom aldrig tillbaka från denna Brasilianska resa — han varken levde eller dog i det nämnda landet. Han var ingenstädes — han var totalt försvunnen. — Brasilien, sade den ene skvallraren till den andre med ett grin, är St. Johns Wood. Rio Janeiro är ett litet hus omgivet på alla sidor av en mur, och George Gaunt har överlämnat sina kreditiv till en fångvaktare, som gjort honom till riddare av Tvångströjans orden.

Två eller tre gånger i veckan gick den stackars modern för sina synders skull och besökte den arme sjuklingen. Stundom skrattade han åt henne (och hans skratt var ännu bedrövligare att höra än hans gråt), stundom fann hon den lysande och elegante före detta diplomaten gående och släpande någon leksak kring golvet i sitt rum eller vyssjande fångvaktarens lilla barns docka på sina armar. Stundom kände han igen henne och pater Mole, hennes

168