Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

aldrig visa sig ute annat än om aftonen. Om själva Cynthia ser blek och glåmig ut en eftermiddag, såsom vi stundom se henne denna vintersäsong, då Phœbus stirrar henne i ansiktet från motsatta sidan av himlen, hur mycket svårare måste det icke då vara för lady Castlemouldy att taga sig väl ut, då solen skiner med sin fulla glans in genom vagnsfönstren och visar alla de sprickor och rämnor, varmed tiden märkt hennes ansikte? Nej, kungliga mottagningar borde aldrig äga rum förrän i november, på första riktigt dimmiga dag, eller också borde de mera till åren komna sultanorna på vår världsmarknad fara upp i tillslutna hängbårar, stiga av i en övertäckt gång och göra sin nigning för majestätet under skydd av ljus och lampors sken.

Vår älskade Rebecka behövde emellertid icke en dylik vänlig strålglans till förhöjande av sin skönhet. Hennes hy kunde ännu uthärda hur starkt solsken som helst, och hennes dräkt, som, om den nu bleve sedd, skulle av de nu levande damerna i modets värld förklaras för den löjligaste och smaklösaste som någonsin funnits, var så vacker i såväl hennes egna som den tidens publiks ögon som den berömdaste skönhets mest lysande dräkt under denna säsong. Ett tjugutal år härefter skall även detta modehandelsbutikens under ha blivit förpassat till det absurdas värld, tillika med alla föregående fåfängligheter. Men vi göra en alltför lång avvikelse. Mrs Rawdons dräkt förklarades vara charmant på den minnesvärda dagen för hennes presentation. Även den goda lady Jane måste erkänna att så var, då hon betraktade sin svägerska och bekände för sig själv med en viss sorgsenhet, att hon var betydligt underlägsen mrs Becky i smak.

Hon visste icke hur mycken omtanke och hur mycket geni mrs Rawdon hade använt på denna dräkt. Mrs Rawdon hade så god smak som någon modesömmerska i Europa och så mycken fintlighet och förmåga att arrangera saker och ting, att lady Jane icke hade någon aning därom. Den sistnämnda damen anmärkte det präktiga brokadsläpet och de utsökta spetsarna på hennes klänning.


176