VÄRLDSMARKNADEN
upprörd därav. Men han kände sig helt glad och belåten, och den stackars kvinnan vände sig sorgsen bort. Han skröt den dagen för gossarna i skolan över vad som hade hänt, berättade dem, att han nu skulle flytta till sin farfar och att han skulle bli mycket rik och få en vagn och en ridhäst och komma till en mycket finare skola och att han, då han bleve rik, skulle köpa Leanders blyertsstift och betala bakelsemadammen. Gossen var en bild av sin far, efter vad hans ömma moder tyckte.
För vår kära Amalias skull har jag emellertid icke hjärta att genomgå historien om lille Georges sista dagar i hemmet.
Den sista dagen kom, vagnen körde fram, de små tarvliga paketen, som innehöllo kärlekspanter och minnen, voro för länge sedan färdiga och lågo i ordning där ute i förstugan — och George var i sin nya dräkt, till vilken skräddaren några dagar förut hade kommit och tagit mått av honom. Han hade skyndat upp med solen och tagit på sig sina nya kläder, och hans mor hörde honom från rummet bredvid, där hon hade legat i stum sorg och vakat och lyssnat. Under flera dagar förut hade hon gjort förberedelser till slutet, köpt åtskilliga småsaker åt gossen, märkt hans linnen och skrivit hans namn i böckerna och talat med honom och förberett honom på förändringen — ömt inbillande sig att en sådan förberedelse behövdes.
Det skulle således bli en förändring? Nå ja, än sedan? Han längtade efter den. Han hade medelst tusende ivriga förklaringar om vad han skulle göra, då han flyttat hem till sin farfar, visat den stackars änkan, hur föga tanken på skilsmässan hade nedslagit honom. Han skulle komma ridande på sin lilla häst och ofta hälsa på sin mamma, sade han, han skulle komma och hämta henne i vagnen, och de skulle åka omkring i parken, och hon skulle få allt vad hon behövde. Den stackars modern måste söka att känna sig belåten med dessa själviska bevis på ömhet och tillgivenhet och sökte övertyga sig om hur uppriktigt hennes son älskade henne. Han måste älska
