Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

SJUTTONDE KAPITLET.
I vilket spelas en charad, som läsaren kan lösa eller icke.

Efter Beckys uppträdande på lord Steynes enskilda bjudningar voro denna estimabla dams anspråk på att räknas till den eleganta världen en gång för alla avgjorda, och några av de största och högsta dörrarna i huvudstaden öppnades för henne — dörrar så stora och så höga, att den käre läsaren och författaren härav aldrig kunde hoppas att få träda där inom. Följden av hennes besök hos lord Steyne var, att hans höghet fursten av Peterwardein begagnade tillfället till att förnya sin bekantskap med överste Crawley, då de den följande dagen sammanträffade på klubben, och komplimenterade mrs Crawley på promenaden i Hyde Park med en djup hälsning med hatten. Hon och hennes man blevo strax därpå bjudna till en av furstens små tillställningar i Levant House, som då innehades av hans höghet under dess noble ägares tillfälliga frånvaro från England. Hon sjöng efter middagen inför ett litet, men mycket valt sällskap, och markisen av Steyne var närvarande för att faderligt övervaka sin skyddslings framsteg.

I Levant House sammanträffade Becky med en av de finaste gentlemän och största ministrar, som Europa någonsin frambragt — hertigen de la Jabotieére, fransk ambassadör och således minister hos det franska majestätet. Jag tillstår, att jag riktigt sväller av stolthet, då dessa höga namn nedskrivas av min penna och då jag tänker på det lysande sällskap, i vilket min kära Becky rör sig. Hon blev en ständig gäst i franska ambassadhotellet, där ingen festlighet ansågs vara fullständig,

208