VÄRLDSMARKNADEN
såvida icke den charmanta madame Crawley var närvarande.
Herrar de Truffigny (av Périgordfamiljen) och Champignac, båda attachéer vid beskickningen, voro rentav betagna i den charmanta överstinnan, och båda förklarade, enligt sin nations vana, att de voro au mieux med den förtjusande madame Rawdon.
Jag betvivlar emellertid sannfärdigheten av denna uppgift. Champignac tyckte mycket om ekarté och spelade månget parti med översten om aftnarna, medan Becky sjöng för lord Steyne i rummet bredvid, och vad Truffigny beträffar, så är det en känd sak, att han icke vågade gå till Travellers klubb, där han var skyldig kyparna pengar, och om han icke hade haft ambassadhotellet, där han kunde intaga sina måltider, skulle denne hedervärde unge herre ha svävat i fara att svälta ihjäl. Jag betvivlar, säger jag, att Becky skulle ha valt någondera av dessa båda unga män till föremål för sin särskilda uppmärksamhet. De sprungo hennes ärenden, köpte handskar och blommor åt henne, skuldsatte sig för operaloger åt henne och gjorde sig älskvärda på tusende sätt. Och de talade engelska med tillbedjansvärd naivitet och till Beckys och lord Steynes ständiga nöje. Hon härmade den ena eller den andra mitt upp i ansiktet och komplimenterade honom för hans framsteg i engelskan med ett allvar, som aldrig förfelade att kittla hennes sarkastiske gamle beskyddares skrattmuskler. Truffigny gav Briggs en schal för att på detta sätt vinna Beckys förtrogna samt bad henne taga emot ett brev, vilket den enfaldiga gamla mön lämnade fram offentligt till den person, till vilken det var adresserat, och vars stil och sammansättning högeligen roade envar som läste det. Lord Steyne läste det, envar läste det, utom den hederlige Rawdon, för vilken det icke var nödvändigt att berätta någonting, som tilldrog sig i det lilla huset i May Fair.
Här mottog Becky snart icke blott de förnämsta utlänningarna, utan även några av de mest framstående av hennes egna landsmän och landsmaninnor — sådana som
