Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

förtroendepost eller anställning. Vem känner väl alla de historier, som gingo i svang om vår kära, oskyldiga lilla vän? Säkert är, att om hon hade haft alla de pengar, som hon sades ha tiggt eller lånat eller stulit, skulle hon kunnat äga ett kapital och leva hederligt i hela sitt liv, varemot — men vi få icke gå händelserna i förväg.

En obestridlig sanning är, att folk genom ekonomi och klok hushållning — genom att spara på kontanterna och knappast betala någon enda — kan, åtminstone för en tid, slå på stort med små tillgångar, och vår tro är, att Beckys mycket omtalade tillställningar (vilka till på köpet icke voro så särdeles många, trots allt vad som pratades) kostade denna dam föga mera än de vaxljus, som upplyste tak och väggar. Stillbrook och Drottningens Crawley försågo henne med vilt och frukt i överflöd. Lord Steynes källare stodo till hennes förfogande, och denne utmärkte mans famösa kockar övervakade hennes lilla kök eller skickade på mylords befallning dit de utsöktaste läckerheter från deras eget. Jag måste säga, att det är riktigt skamligt av världen att så där förtala en from och oskyldig varelse, såsom folk den tiden förtalade Becky, och jag varnar allmänheten för att tro en tiondel av de historier, som berättades om henne. Om varje person, som gör skulder och icke kan betala, skulle uteslutas ur sällskapslivet — om vi skulle kika in i vars och ens enskilda liv och beräkna deras inkomster och icke vilja kännas vid dem, ifall vi ogilla deras utgifter — tänk blott, vilken ohygglig öken och odräglig bostad skulle icke världsmarknaden då bliva! Vars och ens hand skulle höjas mot hans nästa i detta fall, och civilisationens välsignelser gå förlorade. Vi skulle ständigt gräla och förtala och undvika varandra. Våra hus skulle bliva förvandlade till dystra grottor, och vi skulle gå i trasor därför att vi icke frågade efter någon människa. Räntorna skulle falla. Inga kalas och glada fester skulle mera givas. Alla handlande skulle spela bankrutt. Vin, vaxljus, läckerheter, smink, krinoliner, diamanter, peruker, gammalt äkta porslin, dyra antikviteter, rid- och vagnshästar — kort sagt, alla

217