Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

och svansade för Rawdon på klubben. Efter en tids förlopp fick han tillåtelse att åter visa sig i Gaunt House, och Becky var god mot honom, alltid road och aldrig ond.

Hans härlighets förste vesir och högst betrodde man (med ett säte i parlamentet och en plats vid middagsbordet), mr Wenham, var vida mera klok och politisk i sitt uppförande än mr Wagg. Hur mycket han än kände sig fallen för att hata alla parvenyer och uppkomlingar (mr Wenham var en trogen och orubblig anhängare av den gamla adeln och son till en liten kolhandlare i norra delen av England), visade denne markisens adjutant aldrig något slags fientlighet mot den nya favoriten, men förföljde henne med ett slags hemlig välvilja och en slug och vördnadsfull artighet, som vållade Becky större obehag än annat folks öppna fientligheter.

Hur Crawleys fick de pengar, som gingo åt till de fester, varmed de trakterade den fina världen, var ett mysterium, som gav anledning till mycket prat och skvaller och sannolikt gav en förhöjd smak åt dessa små tillställningar. Somliga personer försäkrade, att sir Fox Crawley gav sin bror ett vackert årligt underhåll; ifall så var, måste Beckys makt över baroneten verkligen ha varit utomordentligt stor och han betydligt ha förändrats med åren. Andra antydde, att Becky hade för vana att beskatta alla sin mans vänner på så sätt, att hon gick till den ena och berättade med tårar i ögonen, att en utmätning pågick i huset, eller föll på knä för en annan med förklaring, att hela familjen måste krypa i kurran eller begå självmord, såframt icke den eller den växeln bleve inlöst. Lord Southdown, sades det, hade genom dessa rörande scener blivit förmådd att betala ut många hundra pund. Unge Feltham vid dragonerna (son av firman Tiler och Feltham, hattmakare och furnissörer av munderingspersedlar), vilken Crawleys hade fört in i det fashionabla livet, nämndes även såsom ett av Beckys offer i penningväg. Vidare berättades det, att hon narrade pengar av enfaldigt folk under förevändning, att hon genom sina rekommendationer skulle skaffa dem någon

216