VÄRLDSMARKNADEN
stallet, över scenen och ropar högt, som om han påmint invånarna om vad klockan var slagen. I ett fönster på nedre botten sitta två handelsresande och spela kort, över vilka de grundligt gäspa. Till dem inträder en person, som tycks vara borstaren (och som spelas av den välborne G. Ringwood, vilken roll denne unge herre spelade mästerligt), och tager av dem deras fotbeklädnader, därefter kommer huspigan (den högvälborne lord Southdown) med två ljus och en sängvärmare. Hon går upp i det övre rummet och värmer sängarna. Hon begagnar sängvärmaren som ett vapen, varmed hon avvärjer de båda herrarnas artigheter. Hon går. Herrarna taga på sig sina nattmössor och släppa ned rullgardinerna. Borstaren kommer ut och stänger luckorna till rummet på nedre botten. Därefter hör man honom regla och bomma till porten inifrån. Alla ljusen slockna. Musiken spelar: "Dormez, dormez, chers Amours." En röst bakom förhänget säger: — Den första stavelsen.
Andra stavelsen. Lamporna tända sig åter helt plötsligt. Musiken spelar den gamla arian. "Ah! quel plaisir d'être en voyage!" Det är samma scen. Mellan första och andra våningen på det framställda huset ser man en skylt, på vilken det Steyneska vapnet är målat. I rummet på nedre botten ser man en karl med en lång pappersremsa, vilken han lämnar en annan, som ser på den, skakar sin knutna näve, hotar och bedyrar att den är orimligt tilltagen. — Stalldräng, kör fram min gigg! ropar en annan ute i porten. Han klappar huspigan (den högvälborne lord Southdown) under hakan, och hon tyckes beklaga hans avresa, alldeles som Calypso gjorde med den där andra ryktbara resanden Ulysses. Borstaren (den välborne G. Ringwood) kommer in med en trälåda, innehållande silverflaskor och ropar: — Ölkrus! med en sådan humor och natursanning, att hela huset genskallar av applåder, och en bukett kastas till honom. Klatsch! klatsch! smälla piskor. Värd, huspiga och kypare rusa till porten, men just som någon distingerad gäst anländer, dragas för-
