VÄRLDSMARKNADEN
Gauntly två gånger om året. Under hela den övriga tiden var hushållerskan härskarinna på det ståtliga herresätet — hade dagligen fyra kuvert för sitt bord, mottog besök av prästerskapet och de respektablaste personer i grevskapet — kort sagt, var den egentliga härskarinnan på Gauntly. De två hushållerskor, som hade varit där före mrs Pilkington, hade gift sig med pastorer i Gauntly, men mrs Pilkington hade icke kunnat göra det, därför att hon var tant åt den nuvarande kyrkoherden. Platsen var ännu icke definitivt ledig, men hon kunde resa ned på ett besök hos mrs Pilkington och se efter, om hon skulle vilja efterträda henne.
Vilka ord skulle väl kunna måla Briggs' förtjusta tacksamhet! Allt vad hon begärde var, att lille Rawdon skulle få komma ned och hälsa på henne. Becky lovade detta — och allt annat. Hon skyndade upp till sin man, då han kom hem, och berättade honom denna glada nyhet. Rawdon blev särdeles glad däröver, han behövde nu icke längre känna några samvetskval över stackars Briggs' pengar. Hon var nu i alla händelser försörjd — men hur det var så kände han sig anda en smula orolig. Han berättade lilla Southdown vad lord Steyne hade gjort, och den unge mannen betraktade honom med en min, som överraskade den gode översten.
Han berättade lady Jane detta nya prov på Steynes godhet och frikostighet, och även hon såg helt överraskad och tveksam ut, och detsamma gjorde sir Fox.
— Hon är alltför kvick och — och för glad för att tillåtas fara från det ena nöjet till det andra utan något sällskap, sade båda. Ni måste följa med henne, Rawdon, vart hon går, och ni måste skaffa henne något sällskap — kanske en av flickorna i Drottningens Crawley kunde gå an, ehuru de äro något för mycket oförståndiga för att vara förkläden åt henne.
Någon skulle Becky i alla händelser ha. Men emellertid var det alldeles tydligt, att den hederliga Briggs icke finge förlora detta tillfälle att bli försörjd för livet, och så packades hennes kappsäckar, och hon begav sig av på sin
