WILLIAM M. THACKERAY
färd. Och på sådant sätt voro två av Rawdons utposter i fiendens våld.
Sir Fox begav sig till sin svägerska och resonerade med henne rörande Briggs avskedande och andra ömtåliga ämnen rörande familjen. Det var förgäves som hon påpekade för honom, hur nödvändigt lord Steynes beskydd var för hennes stackars man och hur grymt det å deras sida skulle vara att beröva Briggs den förmånliga plats, som blivit henne erbjuden. Inställsamma ord, leenden och tårar — ingenting kunde tillfredsställa sir Fox, och han hade nästan någonting liknande en tvist med sin en gång så beundrade Becky. Han talade om familjens heder, om Crawleys obefläckade rykte, uttalade sig i förtrytsam ton om hennes mottagande av de unga fransmännen och lord Steyne själv, vars vagn ständigt stod vid hennes port och som dagligen tillbragte hela timmar i hennes sällskap, till följd varav också hela världen pratade därom. Såsom familjens huvudman bad han henne vara mera försiktig. Man började redan tala tvetydigt om henne i societeten. Ehuru lord Steyne var en man av mycket hög samhällsställning och stora talanger, var han dock en person, vars uppmärksamhet och artighet måste kompromettera varje fruntimmer — och han bad och besvor och befallde sin svägerska att vara på sin vakt i sitt umgänge med denne man.
Becky lovade allt vad sir Fox önskade, men lord Steyne kom till hennes hus lika ofta som förr, och sir Fox' vrede ökades. Jag undrar om lady Jane kände sig glad eller ledsen över att hennes man slutligen fann fel hos sin gunstling Rebecka? Då lord Steynes besök alltjämt fortforo, upphörde hans egna, och hans hustru önskade, att de skulle avbryta allt umgänge med sagde herre och icke antaga bjudningen till den där charadaftonen, som markisinnan hade sänt henne, men sir Fox ansåg det vara nödvändigt att antaga den, eftersom hans kungliga höghet skulle komma dit.
Ehuru sir Fox begav sig till den nämnda tillställningen, avlägsnade han sig tämligen tidigt därifrån, och hans
240
