Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

Då de hade avlägsnat sig, föll jag ned på knä för mylord och berättade honom, att vi tänkte pantsätta allting, och bad och besvor honom, att han skulle lämna mig tvåhundra pund. Och han väste och fräste och var alldeles ursinnig — sade att jag inte skulle vara så galen och pantsätta mina saker — och att han skulle se till om han kunde låna mig pengarna. Slutligen avlägsnade han sig, sedan han lovat, att han skulle skicka mig dem i morgon, då jag skall sända dem till mitt stackars odjur med en kyss från

hans ömma
Becky.

P.S. Jag skriver i min säng. Ack, jag har en sådan huvudvärk — en sådan huvudvärk!"


Då Rawdon läste igenom detta brev, blev han så röd i synen och såg så ursinnig ut, att sällskapet vid bordet lätt insåg, att ledsamma nyheter hade anlänt. Alla de misstankar, som han hade sökt att förjaga, kommo nu åter tillbaka. Hon kunde icke ens fara ut och sälja sina nipper för att rädda honom. Hon kunde skratta och tala om komplimanger, som sagts henne, medan han satt i fängelse. Vem var det som hade satt dit honom ? Wenham hade gått tillsammans med honom. Var det… Han kunde knappast uthärda att tänka på det han misstänkte. Han lämnade hastigt rummet, ilade in i sitt eget — öppnade sitt skrin och skrev skyndsamt ett par rader, vilka han adresserade till sir Fox eller lady Jane, och bad budet genast fortskaffa dem till Gaunt Street, med uppmaning att taga en droska för att hinna fortare och med löfte om en guiné i betalning, ifall han vore tillbaka om en timme.

I biljetten besvor han sin kära bror och syster att för Guds, för hans heders och för hans barns skull komma till honom och befria honom ur hans bryderi. Han var i fängelse, han behövde hundra pund för att bliva fri — och han bad dem att komma till honom.

Sedan han avsänt budet, gick han tillbaka till matsalen och begärde mera vin. Sällskapet tyckte att han pratade

249