Hoppa till innehållet

Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/304

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

Även mr Swartz, den ullhårige unge herrn och halvbror till den välborna mrs Mac Mull, mr Black, den försummade tjugutreårige unge eleven från åkerbruksdistrikten samt den förr omnämnde unge spelevinken Todd erhöllo små femtioöresböcker, med "Athene" graverad på dem samt en pompös latinsk inskription från professorn till hans unga vänner.

Master Todds familj var det Osborneska huset ödmjukt tillgiven. Den gamle herrn hade befordrat Todd till medintressent i firman, från att endast vara en skrivare. Mr Osborne var gudfar åt unge master Todd, medan miss Osborne hade följt miss Todd till dopet. Miss Osborne for då och då ut med Todds i sin vagn, och då de voro sjuka, bar hennes betjänt sylter och andra läckerheter från Russell Square till Coram Street. Coram Street darrade för och såg ödmjukt upp till Russell Square, och mrs Todd, som var händig i att klippa papper att garnera faten med och kunde göra rätt nätta blommor och dylikt av rovor och morötter, biträdde ofta vid förberedelserna till en större middag, utan att ens tänka på att själv deltaga i banketten. Om någon gäst sade återbud i elfte timmen, blev Todd bjuden i hans ställe. Mrs Todd och Maria infunno sig på aftonen, slogo ett litet sakta slag på porten och smögo sig därefter upp i salongen, där de sutto då miss Maria och de övriga damerna kommo dit upp från matsalen — färdiga att gno på med duetter och sjunga till dess herrarna kommo upp. Stackars Maria Todd! Vad hon måste arbeta och trumfa med de där duetterna och sonaterna där hemma, innan de kunde låta höra sig i salongen vid Russell Square!

Sålunda tycktes det vara av ödet bestämt att unge George skulle härska över envar, med vilken han kom i beröring, och att alla, både vänner, släktingar och tjänare, skulle böja sig för honom. Det måste medgivas att han även villigt fogade sig i denna anordning.

Vid Russell Square var envar rädd för mr Osborne, men mr Osborne var rädd för unge George. Gossens käcka och eleganta sätt, hans obesvärade pladder om

298