WILLIAM M. THACKERAY
bruna hårkedja, som han bar om halsen och vilken han, sanningen att säga, hade fått av Amalias piga i Brüssel, då den unga änkans hår klipptes av under den feber, i vilken hon insjuknade vid underrättelsen om sin mans död.
Han hämtade sig emellertid från sin sjukdom, men fick åter recidiv och var nästan ett skelett, då han fördes ombord på ostindiefararen Ramchunder (förd av kapten Bragg), och så svag och eländig, att hans vän, som hade skött honom under hans sjukdom, profeterade, att den hederlige majoren aldrig skulle överleva resan. Men om det var havsluften eller om hoppet vaknade på nytt från den dag, då skeppet vände bogen mot hemmet, nog av, vår vän började friskna till och var nästan alldeles bra, innan de kommo till Kap, ehuru han var mager som en vinthund. — Kirk kommer den här gången att bliva lurad på majorsplatsen, min kära Josef, sade han, ty vår tjocke vän var även en passagerare ombord på Ramchunder.
Josef Sedley hade nu tillbragt tio år i Bengalen. Ständiga frukostar och middagar och öl och vin, oerhörda mödor i domstolen och den förfriskning av grogg, som han var tvungen att intaga därstädes, hade utövat sin verkan på Waterloo-Sedley. En resa till Europa förklarades nödvändig för honom — och som han hade tjänat sin fulla tid i Indien, kunde han, vilketdera han ville, resa hem och stanna där med en vacker pension eller vända tillbaka och återtaga den rang i tjänsten, till vilken hans tjänsteår och hans väldiga talanger berättigade honom. Han var åtskilligt magrare än då vi sist sågo honom, men hade vunnit i majestät och högtidlighet i sitt sätt. Han hade återtagit sina mustascher, vartill hans tjänster vid Waterloo hade berättigat honom, och gick och sprättade uppe på däck i en präktig sammetsmössa med bred guldrand samt med en hop grannlåter på sin korpulenta person. För övrigt berättade han de märkvärdigaste historier om sig själv och sina bedrifter mot Napoleon. Han var rentav stor, då han besökte kejsarens grav i Longwood, vid vilket tillfälle han, eftersom Dobbin
306
