VÄRLDSMARKNADEN
TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
Vår vän majoren.
Vår major hade gjort sig så popular ombord på Ramchunder, att då han och mr Sedley stego ned i båten, som skulle sätta dem i land, hela besättningen, med officerarna och själve den store kapten Bragg i spetsen, uppstämde tre hurrarop för major Dobbin, som rodnade förläget och böjde sitt huvud till tacksamhet. Josef, som antog att dessa hurrarop gällde honom, tog av sig sin guldkantade mössa och svängde den majestätiskt åt sina vänner, och så roddes de till stranden och landstego med mycken värdighet på kajen, varifrån de begåvo sig till kungliga Georgehotellet.
Ehuru åsynen av den präktiga oxsteken och den med äkta hembryggt engelskt öl fyllda silverkanna, som år ut och år in fägna den resandes ögon, som återkommer hem från en engelsk resa och tager in i det nämnda hotellets kafferum, bilda en så uppfriskande och frestande syn man gärna kan tänka sig, började Dobbin genast tala om posthästar för att direkt begiva sig till London. Josef ville emellertid icke höra talas om någon resa denna afton, varför majoren var tvungen att dröja kvar där över natten, och så avsände han ett brev till sin familj med underrättelse om sin ankomst och hade Josef att lova, att även han skulle skriva hem till de sina. Josef lovade detta, men höll icke sitt löfte, och han och majoren intogo nu, tillsammans med kaptenen, skeppsläkaren och ett par av passagerarna på skeppet, en ståtlig middag på värdshuset.
Då major Dobbin den följande morgonen trädde ut ur sitt rum, fint rakad och klädd, såsom hans vana var, var
