Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/330

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

på baksätet i vagnen. Vid andra tillfällen begagnade sig gamle Sedley och hans dotter av ekipaget, och miss Clapp, som ofta följde sin vän, kände ett stort nöje i att, då hon satt i vagnen, klädd i den granna gula schalen, bli igenkänd av den unge herrn hos fältskären, vars ansikte vanligen kunde ses över fönsterjalusierna då hon for förbi.

Kort efter Josefs första uppträdande i Brompton tilldrog sig ett sorgligt uppträde i det lilla hus där den Sedleyska familjen hade tillbragt de sista tio åren av sitt liv. Josefs vagn anlände nämligen en dag och förde bort gamle Sedley och hans dotter — för att aldrig mera återkomma. De tårar, som härvid götos av värdinnan och hennes dotter, voro så äkta sorgetårar som några som blivit utgjutna under denna historias lopp. Under sin långa och förtroliga bekantskap hade de aldrig hört ett ont eller häftigt ord av Amalia, som alltid hade varit vänlig och tacksam och mild och god, även då mrs Clapp själv icke kunde styra sitt lynne och tämligen häftigt ansatte henne för hyran.

— Vad miss Mary angår, så var hennes sorg sådan att jag icke vill försöka att skildra den. Hon hade alltifrån barndomen varit tillsammans med Amalia och fäst sig vid henne så lidelsefullt att hon, då vagnen kom för att föra bort henne, svimmade i armarna på sin vän, som knappast var mindre upprörd än den godhjärtade flickan. Skilsmässan var onekligen smärtsam å ömse sidor, men det blev naturligtvis uppgjort att Mary ofta skulle komma på besök till det stora nya hus, dit mrs Osborne flyttade.

Då Amalia flyttade från Brompton, skänkte hon Mary samtliga möblerna, med undantag av pianot — det lilla pianot, som nu hade blivit gammalt och skrälligt, men som hon älskade av sina egna skäl.

Major Dobbin var särdeles förtjust, då forvagnen anlände från Brompton och jämte andra saker förde med sig det gamla pianot. Amalia ville ha det uppe i sitt rum i andra våningen, som låg strax invid faderns och där den gamle herrn vanligen satt om aftnarna.


324