WILLIAM M. THACKERAY
TJUGUSJÄTTE KAPITLET.
Återvänder till den fina världen.
Lyckan börjar nu att le mot Amalia, och det gläder oss att kunna förflytta henne från den låga sfär, i vilken hon hittills umgåtts, och introducera henne i en förfinad krets, visserligen icke så stor och förfinad som den, i vilken vår andra kvinnliga vän, mrs Becky, hade uppträtt; men som detta oaktat ägde icke ringa anspråk på förnämhet och elegans. Josefs vänner voro allasammans från de tre ostindiska presidentskapen och hans nya hus låg i det komfortabla engelskt ostindiska distrikt, i vilket Moira Place utgör medelpunkten, och där den från affärslivet tillbakadragna ostindiska aristokratien residerar. Som Josefs samhällsställning icke var hög nog för att tillåta honom att hyra ett hus vid själva Moira Place, där endast de rikaste magnaterna kunna bo, hyrde han sig ett komfortabelt hus av andra eller tredje rangen vid Gillespie Street och köpte på en auktion efter en bankrutterad köpman de därtill hörande mattorna, dyrbara speglarna och övriga nödiga, eleganta möbler.
Det var ett litet blygsamt hushåll, där taffeltäckaren var på samma gång Josefs betjänt och där Amalia hade en egen kammarjungfru, en beskedlig flicka, vars godhet och ödmjukhet lugnade mrs Osborne, som först kände sig helt förskräckt vid tanken på att ha en särskild tjänarinna till att passa upp på henne. Denna flicka var emellertid till stor nytta för familjen, emedan hon så väl förstod att sköta om gamle mr Sedley, som nästan ständigt höll sig till sitt eget kvarter av huset och aldrig deltog i de festligheter, som alltemellanåt ägde rum därstädes.
En hel mängd människor kommo nu på besök hos mrs
328
