VÄRLDSMARKNADEN
Osborne. Lady Dobbin med döttrar voro förtjusta över hennes förändrade ställning och kommo och gjorde henne visit. Miss Osborne från Russell Square kom ävenledes dit i sitt stora och granna ekipage. Josef gällde för att vara ofantligt rik, och gamle Osborne hade ingenting emot att George skulle få ärva sin morbrors rikedom likaväl som hans egen.
— Vi skola min själ göra en hel karl av honom, och jag hoppas att få se honom sitta i parlamentet innan jag dör, sade han. Ni kan gärna fara och hälsa på hans mor, miss Osborne, ehuru jag aldrig vill se henne för mina ögon.
På grund därav kom miss Osborne även på besök och Amalia var mycket glad över att få se henne och på sådant sätt komma i närmare beröring med George. Denne unge herre tilläts nu att komma och besöka sin mor vida oftare än förut. Han åt en eller två gånger i veckan middag vid Gillespie Street och kommenderade tjänarna och sina anförvanter därstädes alldeles på samma sätt som vid Russell Square.
Han var likväl nästan aktningsfull emot major Dobbin och mera blygsam i sitt uppförande, då denne herre var närvarande. Han var en gosse med gott huvud och rädd för majoren. George kunde icke undgå att beundra sin väns enkelhet, godlynthet och kärlek till sanning och rättvisa. Han hade ännu aldrig förr sammanträffat med en sådan person och kände ett instinktlikt tycke för en dylik, verklig gentleman. Han hyllade sig särdeles mycket till sin goda gudfar, och det var hans glädje att få följa Dobbin på promenaderna och höra honom tala. William berättade George om hans far, om Indien och Waterloo, om allt möjligt, undantagandes om sig själv. Då George var mer än vanligt näsvis och inbilsk, gjorde majoren narr av honom på ett sätt som Amalia fann bra grymt. En dag, då han hade tagit gossen med sig på teatern, och denne icke ville sitta på parterren, emedan han tyckte att det var en alltför simpel plats, förde Dobbin honom upp i en av logerna och gick själv ned och satte sig på
