Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/341

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

nu nästan hela hennes levnadsbestyr. Hennes säng ställdes strax invid den dörr som ledde in till hans rum, och hon var genast på fötter vid minsta ljud från den klagande sjuklingens läger, ehuru han, för att göra honom rättvisa, låg vaken mången timme tyst och utan att röra sig, för att icke väcka sin goda och vaksamma sköterska.

Han älskade sin dotter nu kanske med ännu större ömhet än han hade gjort alltsedan hon var ett litet barn. Under uppfyllandet av milda och ömma plikter framstod denna enkla varelse först riktigt i sin verkliga dager. — Hon går genom rummet så tyst som en solstråle, tänkte Dobbin, då han såg henne gå in och ut genom faderns rum med en glad ljuvhet i sitt ansikte, medan hon ljudlöst och graciöst rörde sig fram och åter. Då kvinnor sitta nedlutade över sina barn eller äro upptagna i ett sjukrum, vilken har icke då i deras anleten sett dessa änglalika strålar av kärlek och ömt medlidande?

Rörd av hennes godhet och kärlek, hade den gamle Sedley nu förgätit alla de fel, som han och hans maka en gång hade lagt henne till last, hur hon övergav allting för gossens skull, hur hon försummade sina föräldrar på deras ålderdom, och i deras olyckas dagar, hur över sig given hon var, då lille George togs ifrån henne etc., etc. — och gjorde nu den milde lille martyren full rättvisa. En natt, då hon smög sig in i hans rum, fann hon honom vaken, och nu gjorde den gamle mannen sin bikt för henne. — Ack, Amalia, jag tror att vi ha varit bra stygga och orättvisa emot dig! sade han och räckte henne sin kalla och matta hand. Hon knäböjde och bad vid hans säng, och han stämde in i hennes böner, ännu alltjämt hållande hennes hand i sin. Ack, min vän, när vår tur kommer, måtte vi då ha ett sådant sällskap i våra böner!

Medan han låg så där, svävade måhända hans liv förbi hans själs öga — hans hoppfulla ansträngningar i ungdomen, hans framgångar och rikedom i mannaåldern, hans olycka på ålderdomen och hans nuvarande hjälplösa tillstånd — utan någon utsikt att kunna taga hämnd på lyckan, som hade satt sig upp emot honom — utan namn

335