Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/349

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

bekantas aktning. Josefs vänner, både manliga och kvinnliga, blevo helt plötsligt mycket intresserade för henne, och stora högar av visitkort från sorgbetygande bekanta lågo ute på bordet i förstugan. Josef själv, som hittills hade betraktat henne ungefär som ett beskedligt och godhjärtat fattighjon, vilket det var hans plikt att lämna föda och tak över huvudet, visade nu både henne och hennes son den allra största aktning — ville nödvändigt skaffa henne förströelser och frågade med livligt intresse hur hon ämnade tillbringa sin dag.

I sin egenskap av Georges förmyndare bad hon, med sin medförmyndare major Dobbins samtycke, miss Osborne att bo kvar i huset vid Russell Square, så länge hon behagade stanna där, men denna dam förklarade med tacksamhet att hon aldrig kunde tänka på att bo allena i denna dystra boning och avreste till Cheltenham, i djup sorg och åtföljd av ett par tjänare. De övriga avskedades, sedan de blivit hederligt betalta. Sedan miss Osborne hade nekat att bo vid Russell Square, ville icke heller mrs Osborne flytta in dit. Det dystra gamla huset utrymdes, de rika möblerna och effekterna, de stora ljuskronorna och speglarna blevo inpackade och undanstuvade, mattorna rullades ihop och ombundos med tåg, det lilla utvalda biblioteket med väl inbundna böcker packades in i två vinlådor, och alltsammans kördes bort i ofantliga lårar till Pantechnicon, där de skulle förvaras till dess George bleve myndig. De stora, tunga silverlådorna flyttades vill herrar Stumpy och Rowdy, för att ligga i dessa stora bankirers källare, ända till dess sagda period skulle inträffa.

Amalia gick en dag, med George vid handen och klädd i djup sorgdräkt, för att besöka det övergivna gamla huset, i vilket hon icke hade satt sin fot alltsedan hon var flicka. Platsen framför detsamma var beströdd med hö och halm efter sedan de stora lårarna hade packats och körts bort. De gingo in i de stora tomma rummen, vilkas väggar buro märken efter där tavlorna och speglarna hade suttit. Därefter gingo de uppför den stora tomma sten-

343