Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/361

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

franska armén tågar fram. Därefter komma trummor, trumpeter, artillerisalvor och de döendes kvidan, och slutligen utföres "God save the King" såsom en högt brusande segerhymn.

Det kunde väl ha varit ett tjog engelsmän på teatern, men vid utbrottet av denna älskade och välkända musik reste sig envar av dem — vi unga män där nere på parketten, den fete herrn med mustascherna, den långe majoren i vita byxorna och damen med den lille gossen, ja, själve Kirsch, resebetjänten även inberäknad — upp från sin plats och krävde äran av att vara medlem av den kära gamla brittiska nationen. Vad beträffar Tapeworm, legationssekreteraren, så reste han sig upp i sin loge och bugade sig och log så sött som om han velat representera samtliga de förenade konungarikena. Tapeworm var nevö åt och arvtagare av gamle marskalk Tiptoff, som blev introducerad i denna berättelse såsom general Tiptoff strax före slaget vid Waterloo, och måste helt säkert ha sammanträffat med överste Dobbin i marskalkens hus, eftersom han denna afton kände igen honom på teatern. Det var med den allra största nedlåtenhet som Hans Majestäts minister kom ut ifrån sin egen loge och skakade hand med sin nyfunne vän.

— En sådan satans slipad räv den där Tapeworm är! viskade Fipps. Varhelst han ser ett vackert fruntimmer, listar han sig in! Men jag undrar just vad diplomater äro skapade för, om inte för detta!

— Har jag den äran att tala med mrs Dobbin? frågade diplomaten med det mest inställsamma grin.

George brast ut i ett gapskratt och sade: — Jo, den där är god, han! medan Amalia och majoren rodnade.

— Denna dam är mrs George Osborne, sade majoren, och det här är hennes bror, mr Sedley, en utmärkt ämbetsman i ostindiska kompaniets tjänst. Tillåt mig att få presentera honom för ers härlighet.

Hans härlighet gjorde Josef alldeles yr i huvudet genom ett i högsta grad förtrollande småleende och sade: — Ämnar ni stanna i Pumpernickel? Det är ett tämligen

355