WILLIAM M. THACKERAY
tråkigt ställe, men vi behöva några hyggliga manniskor, och vi skola söka göra det så angenämt som möjligt för er. Jag skall ha den äran att komma och uppvakta er i morgon i ert hotell, mr — ahum — mrs — aho. Och därpå avlägsnade han sig med ett inställsamt grin och en blick, som han kastade likt en parthisk pil, med vilken han trodde sig träffa mrs Osborne mitt i hjärtat.
Efter representationens slut strövade vi omkring i förstugorna och sågo sällskapet avlägsna sig. Änkehertiginnan for av i sin skraltiga gamla vagn, uppvaktad av två trogna, förvissnade gamla kammarfruar och en liten snusig, spindelbent kammarherre i en brun peruk och en grön frack full med ordnar — av vilka Sankt Michaels av Pumpernickel kraschan och stora gula band var den mest framstående. Trummorna virvlade, vakten saluterade och den gamla vagnen for bort.
Därefter kom hans durchlaucht hertigen och den durchlauchtiga familjen med uppvaktning. Han bugade sig för envar, och mitt under vakternas skyldrande och företrädda av de i scharlakan klädda löparna med sina flammande facklor, foro de durchlauchtiga ekipagen bort till det gamla hertigliga slottet, som med sina tinnar och torn stod där uppe på slottsberget. Alla människor kände varandra i Pumpernickel, och man såg icke väl en utlänning där, förrän utrikesministern eller någon annan stor eller liten ämbetsman begav sig till Arvprinshotellet för att leta ut namnen på de nykomna.
Vi sågo även vårt sällskap från table d'hôten avlägsna sig från teatern. Tapeworm hade alldeles nyss begivit sig av, insvept i sin kappa, med sin gigantiske jägare bakom sig och så lik Don Juan som möjligt. Förste ministerns fru hade just trängt sig in i sin bärstol, och hennes dotter, den förtjusande Ida, hade tagit på sig väderhuva och utankängor, då det nämnda engelska sällskapet kom ut, den unge gossen gäspande av alla krafter och majoren fullt sysselsatt med att kvarhålla schalen kring mrs Osbornes axlar, medan mr Sedley såg mycket hög och förnäm ut, med en låg operahatt på tre kvart och
356
