VÄRLDSMARKNADEN
herrar naturligtvis måste vara hövliga mot varandra i det offentliga livet, anföllo de likväl varandra med epigram så vassa som en rakkniv, och varken Tapeworm eller Macabau hemsände en depesch till sin regering utan de mest våldsamma utfall mot rivalen — och då någondera av dem hade skrivit en mer än vanligt kryddad depesch, kunde man vara säker om att societeten fick nys därom.
Innan det hade lidit synnerligt långt fram på vintern, hade Amalia en mottagningsdag och gjorde med sin vanliga blygsamhet les honneurs som värdinna. Hon hade en fransk språkmästare, som komplimenterade henne för hennes rena uttal och hennes lätthet att lära, och madame Strumpff gav henne lektioner i sång, varvid fönstren i majorens våning, som låg mittemot, under förste ministerns, alltid stodo öppna. Några av de tyska damerna, som äro mycket sentimentala och enkla i sin smak, blevo förtjusta i henne och började genast att säga du till henne. Dessa äro triviala detaljer, men stå i samband med en lycklig tid. Majoren gjorde sig till Georges lärare och läste Cesar och matematik med honom, och de hade en tysk språklärare och redo om aftnarna vid sidan av Amalias vagn, i vilken hon hade någon av sina kära tyska väninnor vid sin sida, medan Josef satt och tog sig en liten lur på baksätet i kaleschen.
Josef började vid denna tid göra söta miner åt grevinnan Fanny von Butterbrod, en mycket mild, ömhjärtad och anspråkslös varelse, stiftsfru och grevinna till börden, men med knappast tvåhundra riksdaler om året att leva på, och Fanny för sin del förklarade, att den största glädje, som himlen kunde skänka henne, vore att bli Amalias svägerska, och Josef skulle måhända ha kommit att sätta en grevlig vapensköld och krona bredvid sitt eget vapen på vagnsdörren, om icke vissa händelser hade inträffat under de stora fester, som gåvos i anledning av arvfurstens av Pumpernickel giftermål med den älskliga prinsessan Amalia av Homburg-Schlippenschlappen.
Den vid denna festlighet utvecklade ståten var sådan
