VÄRLDSMARKNADEN
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Kärleksgnabb.
En sådan öppenhjärtighet och godhet som Amalias kunde icke undgå att röra även en så förhärdad liten varelse som Becky. Hon besvarade Amalias smekningar och hjärtliga ord med någonting liknande tacksamhet och en rörelse som, om den var övergående, åtminstone för ögonblicket var nästan uppriktig.
— Så att de togo ditt älskade barn ifrån dig! utropade vår lilla enfaldiga Amalia. Ack, Rebecka, min stackars lidande vän, jag vet själv vad det vill säga att förlora sitt barn. Men med Guds makt skall du få din gosse tillbaka, såsom en barmhärtig försyn återskänkt mig min.
— Ack ja, min smärta var förfärlig! sade Becky, kanske icke utan ett visst samvetskval. Det plågade henne att vara tvungen att ljuga till svar på så mycket förtroende och så mycken okonstlad välvilja. Men det är just lögnens förbannelse, att sedan man en gång väl beträtt dess bana, måste man fortsätta den för att icke bli röjd och demaskerad.
— Stackars, stackars Rebecka! sade Amalia. Hur tacksam borde jag inte vara! Och därmed började hon som vanligt tänka att hennes son var den bästa, den vackraste och kvickaste gosse i hela världen. Du ska få se min George, tillade hon såsom den bästa tröst hon kunde giva sin vän.
Och sålunda fortforo de båda kvinnorna att tala i en timme eller mer, varunder Becky fick tillfälle att giva Amalia en fullständig beskrivning på allt vad hon hade utstått. Hon visade, hur hennes giftermål med Rawdon Crawley alltid hade av dennes familj betraktats med de
