WILLIAM M. THACKERAY
— Må så vara, svarade översten buttert, men Amalia kan inte komma hit. Var en man, Josef, kom hem till din familj. Vi ha hört att dina affärer skola vara trassliga.
— Trassliga! utbrast Josef. Vem har kunnat säga en sådan osanning? Alla mina pengar äro på det fördelaktigaste sätt placerade. Mrs Crawley — det vill säga — jag menar att de avkasta den högsta ränta.
— Du är således inte skuldsatt? Men varför har du då försäkrat ditt liv?
— Jag tänkte — en liten gåva till henne — om någonting skulle hända — min hälsa är så klen — och jag tänker testamentera hela min egendom åt er! utbrast den svage svågern.
Översten besvor Josef att genast fly — att återvända till Indien, dit mrs Crawley ej kunde följa honom, att göra vad som helst för att avbryta en förbindelse, som kunde ha de allra värsta följder för honom.
Josef knäppte ihop händerna och förklarade att han skulle resa tillbaka till Indien, att han skulle göra vad som helst, men att han behövde litet tid på sig, men de finge icke säga någonting till mrs Crawley — hon — hon skulle taga livet av mig, om hon visste det. Du vet inte, vilken förfärlig kvinna hon är!
— Nå, så följ då med mig! sade Dobbin. Men Josef saknade mod därtill och sade att han skulle komma och hälsa på Dobbin, men att han nu måste gå, ty Becky kunde komma, och Dobbin lämnade honom med sorgliga aningar.
Han återsåg aldrig Josef, som tre månader därefter avled i Aachen. All hans egendom befanns vara bortplottrad på spekulationer och representerades endast av några värdelösa aktier. Allt vad han verkligen ägde var de tvåtusen pund, för vilka han hade försäkrat sitt liv, och som voro testamenterade till delning mellan "hans älskade syster Amalia och hans vän och ovärderliga sjuksköterska, Rebecka, maka åt överstelöjtnant Rawdon Crawley", som var utsedd till testamentsexekutor.
428
