WILLIAM M. THACKERAY
— God morgon, ers nåd! sade Clink till svar på överstens: "Hur står det till, Clink?" Den här unge herren är ungefär vid unge överstens ålder, fortfor korpralen.
— Hans far var även en Waterlooman, sade den gamle herrn, som bar gossen. Var han inte, George?
— Jo, det var han, svarade George, och han och den lille gossen på ridhästen stirrade på varandra av alla krafter — betraktande varandra högtidligt, såsom barn pläga.
— Vid ett linjeregemente, sade Clink med en beskyddande min.
— Han var kapten vid —de regementet, sade den gamle herrn helt skrytsamt. Kapten George Osborne, sir — kanske ni kände honom? Han dog en hjältedöd i striden mot den korsikanske tyrannen.
Överste Crawley blev helt röd i synen och svarade:
— Jag kände honom mycket väl, och hans hustru också, hans söta lilla hustru — hur mår hon?
— Hon är min dotter, sir, sade den gamle herrn, släppte ned gossen och tog med mycken högtidlighet upp ett kort, vilket han räckte översten. På kortet stod skrivet:
"Mr Sedley, ende agent för Svarta Diamant- och Kolbolaget, Bunkers Varv, Thames Street och Anna Maria Cottage, Fulham Road West."
Lille George gick fram och såg på ridhästen.
— Skulle du vilja rida? sade unge Rawdon från sadeln.
— Ja, svarade George.
Översten, som hade betraktat honom med ett visst deltagande, tog upp barnet och satte honom upp på ridhästen bakom unge Rawdon.
— Fatta om livet på min lille gosse, George, sade han. Hans namn är Rawdon. Och båda gossarna började att skratta.
— Ni ska allt få svårt att se ett vackrare par, sir, sade den vänlige korpralen, och översten och korpralen och gamle mr Sedley med sitt paraply gingo vid barnens sida.
48
