Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

hon ha använt den efter sin mans ruin och hyrt sig ett stort hus och tagit emot inackorderingar. Den gamle Sedley skulle icke ha spelat en dålig roll såsom man åt värdinnan på platsen, skulle ha varit husets tituläre herre, förskärare, hovmästare och en ödmjuk man åt innehavaren av den ruskiga tronen. Jag har sett män med goda huvuden och god uppfostran, som förr i världen haft goda utsikter och god hälsa och i sin ungdom hållit öppen taffel åt sina vänner och haft hästar och hundar, på gamla dagar helt ödmjukt skära för stek åt gamla grälsjuka häxor och låtsa presidera vid deras ledsamma bord — men mrs Sedley hade icke nog mycken energi för sådant, utan nöjde sig med att ligga på den strand, dit ödet hade kastat henne — och man kunde se att detta gamla pars bana var avslutad.

Jag tror icke att de voro olyckliga. Kanske voro de litet stoltare i motgången, än de hade varit i medgången. Mrs Sedley var alltid en stor dam för sin värdinna, mrs Clapp, då hon gick ned och tillbragte mången timme tillsammans med henne i bottenvåningen eller i köket. Den irländska pigan Betty Flanagans hattar och band, hennes näsvishet och lättja och överdådiga slöseri med köksljusen, hennes förmåga att få teet och sockret att taga ett hastigt slut och så vidare utgjorde ett nästan lika rikt samtalsämne för den goda damen som hennes förra tjänstepersonals görande och låtande under den tid, då hon hade Sambo och kusken och en stalldräng och en betjänt och en hushållerska med ett helt regemente kvinnliga tjänare under sig — om vilket allt den goda damen talade väl sina hundra gånger om dagen. Utom Betty Flanagan hade mrs Sedley alla pigorna i husen vid gatan att övervaka. Hon visste, hur varenda hyresgäst i de små husen i trakten betalte eller icke betalte sin lilla hyra. Hon gick åt sidan, då mrs Rougemont, aktrisen, for förbi med sin tvetydiga familj samt gjorde en stolt knyck på nacken, då apotekarfrun, mrs Pestler, for förbi i sin mans enspända ämbetsåkdon. Hon hade långa överläggningar med grönsakshandlaren om den sallat för så och så många ören,

52