Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

som mr Sedley gärna ville ha till middagen, höll ett skarpt öga på mjölkbudet och bagarens springpojke och gjorde regelbundna besök hos slaktaren, som sannolikt sålde hundratals oxar med vida mindre bråk, än han hade för mrs Sedleys fårkött, samt räknade potatisarna kring steken på söndagarna, på vilken dag hon, klädd i sin bästa dräkt, gick i kyrkan två gånger om dagen och läste Blairs postilla på eftermiddagen.

På den dagen — ty "affärer" hindrade honom att förskaffa sig detta nöje under söckendagarna — var det gamle Sedleys högsta fröjd att föra sin lilla dotterson George bort till de närliggande parkerna eller Kensington Gardens för att se på soldaterna eller föda ankorna. Lille George älskade rödrockarna, och hans morfar berättade honom, huruledes hans far hade varit en ryktbar krigare, och presenterade honom för många sergeanter och andra med Waterloomedaljen på bröstet, varvid den gamle morfadern alltid mycket storståtligt föreställde honom såsom son till kapten Osborne vid —de regementet, som led en ärorik död på den ärorika adertonde juni. Under de första av dessa söndagspromenader hade han visat stor fallenhet för att proppa lille Georges mage full med äpplen och pepparkakor och annat snask, till stor skada för gossens hälsa, till dess Amalia förklarade, att George aldrig vidare skulle få gå ut med morfar, såframt icke denne högtidligt och på sin heder lovade att icke vidare ge barnet tårtor och knäck eller annat sockerståndskram.

Mellan mrs Sedley och hennes dotter rådde en viss köld i anledning av gossen samt en hemlig svartsjuka. En afton i Georges mycket tidiga ungdom hade Amalia, som satt vid sitt arbete i den lilla salen, knappast märkt, att den gamla damen lämnat rummet, förrän hon instinktlikt skyndade upp till barnkammaren vid ett skrik från barnet, som hittills hade legat och sovit — och därvid överraskat mrs Sedley på väg att i smyg vilja giva gossen av "Daffys elixir". Amalia, som annars var den mildaste och frommaste varelse i världen, började skälva i hela kroppen av vrede, då hon fick se detta intrång på hennes

53