WILLIAM M. THACKERAY
jag allt bli. Tag dem och stoppa dem på er fort! sade han och tryckte skrinet i sin sonhustrus hand och slog igen skåpdörren, då Horrocks inträdde med en bricka med förfriskningar.
— Vad har ni varit åstad och givit Fox' hustru? sade den där individen i bjäfs och band; då Fox och lady Jane hade tagit farväl av den gamle herrn. Det var miss Horrocks, taffeltäckarens dotter — anledningen till skandalen i hela grevskapet — den dam, som nu nästan enväldigt regerade i Drottningens Crawley.
Den ifrågavarande individens uppåtstigande hade skådats med bedrövelse av både familjen och hela grevskapet. Hon satte in pengar i Mudburys sparbank och for till kyrkan i den för tjänarna bestämda trillan, som hon tog till sitt enskilda bruk. Tjänstefolket avskedades efter hennes behag. Den skotske trädgårdsmästaren, som ännu dröjde kvar, emedan han satte sin stolthet i sina orangerier och gjorde sig en nätt inkomst av trädgården, som han arrenderade och vars avkastning han sålde i Southampton, träffade en vacker morgon på bemälde individ, ätande av hans persikor och fick sig ett slag vid örat då han protesterade mot detta intrång på hans egendom, varefter han jämte hustru och barn, de enda respektabla invånarna i Drottningens Crawley, blevo tvungna att flytta med allt sitt pick och pack och lämna de präktiga trädgårdarna för fäfot och blomstersängarna till rov för allt slags ogräs. Stackars lady Crawleys rosengård förvandlades till en ödslig vildmark. Endast ett par tre tjänare huttrade där nere i det kalla och ruskiga köket. Stallen och uthusen förföllo och ruttnade ned. Mr Fox levde för sig själv och satt och söp ända in på nätterna med Horrocks, taffeltäckaren, och den där illa beryktade kvinnspersonen. Tiderna voro betydligt förändrade sedan den tidpunkt, då hon for till Mudbury i schäskärran och neg och krusade för småkrämarna därstädes. Vare sig av blygsel eller till följd av grannarnas ovilja kom den gamle cynikern numera sällan eller aldrig ut genom sina parkgrindar. Det var skriftligen han
72
