Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

säte i parlamentet och kanske andra hedersposter i framtiden?

— Jag skall nu betala inteckningarna i godset, tänkte han och beräknade i största hast vilka reparationer och förbättringar han skulle vidtaga. Han hade icke velat använda sin tants pengar i förtid, av fruktan att fadern möjligen skulle kunna friskna till och han sålunda komma att lägga ut sina pengar förgäves.

Alla persiennerna voro tillslutna framför fönstren i herrgården, kyrkklockan ringde och predikstolen var svartklädd; familjens läkare kom och gjorde sin visit och sina förfrågningar om de nådiga damernas hälsa, och man talade om den döde i Mudbury och Crawleys Vapen, vars värd på sista tiden hade blivit försonad med kyrkoherden, som brukade stiga in och smaka på mr Horrocks' öl.

— Skall jag skriva till er bror, eller vill ni göra det? frågade lady Jane sin man, sir Fox.

— Jag skriver naturligtvis själv, sade den nye sir Fox, och bjuder honom till begravningen. Det passar sig bäst.

— Och — och — mrs Rawdon? sade lady Jane blygt.

— Jane, sade lady Southdown, huru kan du tänka någonting sådant?

— Mrs Rawdon måste naturligtvis bjudas, sade sir Fox i beslutsam ton.

— Inte så länge jag är i huset! sade lady Southdown.

— Ers nåd torde vara av den godheten och erinra sig, att jag är familjens huvudman, svarade sir Fox. Ni, lady Jane, torde ha den godheten och skriva till mrs Rawdon Crawley och anhålla om hennes närvaro vid detta sorgliga tillfälle.

— Jag förbjuder dig att skriva, Jane! ropade grevinnan.

— Jag tror att jag är huvudman för denna familj, upprepade sir Fox, och hur mycket jag än skulle beklaga varje omständighet, som kunde lända till att ers nåd lämnade detta hus, måste jag dock med er tillåtelse fortfara att styra det så som jag anser lämpligt.

Lady Southdown reste sig stolt som en drottning och

82