VÄRLDSMARKNADEN
det älskade föremålet? Varemot en sköterska uthärdar hos er för tio pund i kvartalet, en avlöning, som vi till på köpet anse alltför hög. Åtminstone knotade mr Crawley betydligt över att behöva betala hälften av denna summa åt miss Hester för hennes ständiga vakande över baroneten, hans far.
Under solljusa dagar bars den gamle herrn ut på terrassen i en stol — samma stol som miss Crawley hade haft i Brighton och som hade blivit flyttad till Drottningens Cräwley jämte en mängd av lady Southdowns effekter. Lady Jane gick alltid vid den gamle mannens sida och var tydligen hans gunstling. Han plägade nicka upprepade gånger åt henne och le, då hon kom in, och yttra många klagande ljud, då hon avlägsnade sig. Då dörren tillslöts efter henne, plägade han gråta och snyfta — varpå Hesters ansikte och sätt, som alltid voro mycket milda och vänliga så länge denna dam var närvarande, genast förändrades och hon började göra grimaser åt honom och knyta näven åt honom och ropa: — Håll mun, ni enfaldige gamle narr! och rulla hans stol bort från elden, vilken han tyckte om att sitta och se in i — varvid han plägade gråta ännu mera. Ty detta var allt som återstod efter mer än sjuttio års kiv och strid och drickande och intrigerande och synd och själviskhet — en pjunkande gammal idiot, som bars i och ur sängen och tvättades och matades som ett lindebarn!
Slutligen kom en dag, då sköterskans bestyr tog en ända. Tidigt en morgon, då Fox Crawley studerade förvaltarens räkenskaper i biblioteket, hördes en knackning på dörren, varefter Hester gjorde en djup nigning och sade:
— Om förlov, sir Fox, sir Fox har dött i dag på morgonen, sir Fox. Jag lagade till hans soppa åt honom, sir Fox, som han åt var morgon precis klockan sex, sir Fox — jag tyckte jag hörde en kvidan, sir Fox — och — och — och — här gjorde hon en ny nigning.
Vad var det som gjorde Fox' bleka ansikte blossande rött? Var det därför att han nu äntligen var sir Fox med
