Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

pengar, och det skall trösta stackars Raggles. Och därmed började Rebecka att smutta på sin choklad.

Då den trogne lord Steyne anlände på aftonen, fann han Becky och hennes sällskapsdam, som icke var någon annan än vår gamla vän Briggs, ivrigt sysselsatta med att välja ut och klippa till och klippa sönder alla möjliga slags svarta tyger, som kunde vara lämpliga för det sorgliga tillfället.

— Miss Briggs och jag äro försänkta i djup sorg över vår pappas död, sade Rebecka. Sir Fox Crawley är död, mylord. Vi ha rivit vårt hår hela morgonen och nu riva vi alla våra gamla kläder.

— Å, Rebecka, hur kan ni —! var allt vad Briggs kunde säga, i det hon vände sina ögon mot taket.

— Å, Rebecka, hur kan ni —! upprepade mylord. Jaså, så att den gamle skurken är död? Han kunde ha varit en av rikets pärer, om han hade spelat sina kort bättre, men han bytte alltid om parti i orätt tid. En sådan gammal Silenus han var!

— Jag kunde ha varit Silenus änka, sade Rebecka. Kommer ni ihåg, Briggs, hur ni tittade i dörrspringan och såg gamle sir Fox på knä framför mig?

Vår gamle vän Briggs rodnade starkt vid detta minne och var helt glad då lord Steyne bad henne gå ned och laga till en kopp te åt honom.

Briggs var den hushund, som Rebecka hade skaffat sig till skydd för sin oskuld och sitt rykte. Miss Crawley hade lämnat sin gamla sällskapsdam en liten livränta, och Briggs skulle gärna ha stannat hos lady Jane, som var god mot henne och mot envar, men lady Southdown avskedade stackars Briggs, så snart hon anständigtvis kunde göra det, och mr Fox, som tyckte sig vara högeligen förfördelad genom denna hans avlidna släktings opåkallade frikostighet mot ett fruntimmer, som endast i ett tjugutal av år hade värit dennas trogna tjänare, gjorde icke några invändningar mot detta änkenådens utövande av sin myndighet. Bowls och Firkin fingo även-

86