Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

ledes sina små legat och sitt avsked och gifte sig och hyrde ut möblerade rum, enligt vanan hos deras släkte.

Briggs försökte att bo hos sina släktingar på landet, men fann detta försök vara fåfängt sedan hon hade vant sig att leva i en finare societet. De nämnda släktingarna, smått krämarfolk i en landsortsstad, grälade om miss Briggs' fyrtio pund om året lika ivrigt och ännu mera öppet än miss Crawleys släktingar hade gjort i fråga om hennes arv. Briggs bror, en radikal hattmakare och kryddkrämare, kallade sin syster en penningdryg aristokrat, emedan hon icke ville lämna honom en del av sitt arv till utvidgande av hans rörelse, vilket hon för övrigt ganska säkert skulle ha gjort, om icke deras syster, en till dissenterkyrkan hörande skomakares fru, vilken var oense med hattmakaren och kryddkrämaren, därför att han besökte ett annat kapell, hade visat, att deras bror stod på branten av sin ruin, och för en tid tagit Briggs om hand. Den nämnde skomakaren ville att miss Briggs skulle skicka hans son i skola och göra en gentleman av honom. Till dessa båda familjer åtgick en stor del av hennes sammansparda kapital, och slutligen flydde hon till London, följd av bådas anatem och fast besluten att åter söka träldom, såsom varande oändligt mycket mindre plågsam och besvärlig än frihet. Medan hon annonserade i tidningarna om att "ett bättre fruntimmer med ett intagande sätt och van vid den bästa societet önskade" etc., slog hon sig ned hos mr Bowls vid Half Moon Street och avvaktade utgången.

På detta sätt var det som hon kom att råka ut för Rebecka. Mrs Rawdons lilla eleganta ekipage rullade en dag nedåt gatan, just som miss Briggs helt uttröttad hade kommit till mrs Bowls port efter en tröttsam promenad till Times' annonskontor för att för sjätte gången föra in sin annons. Rebecka, som själv körde och genast kände igen det där bättre fruntimret med det intagande sättet och för övrigt, såsom vi redan sett, var en godlynt varelse med en viss aktning för Briggs, hejdade sina hästar, kastade tyglarna åt betjänten, hoppade ur och fattade

87