Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
116
LEFNADSTECKNINGAR.

Page hos hertigen af Holstein 1701, musketör vid Holsteinska lifregementet till fot 1702, fänrik därst. 1703, löjtnant 1705; bevistade dels fälttågen i Polen och dels i Brabant till 1710, då han på generalguvernör Wellingks order ankom till Bremen och fick kompani vid generalmajor Thure Horns reg. i Stettin, där excellensen Meijerfeldt ofta kommenderade honom på partier. Blef därvid flera gånger blesserad, i synnerhet vid stormningen af staden Dam, då han blef 3 gånger skjuten, 1 gång huggen, hvaraf vänstra armen blef lam. Efter Stettins fall kom han öfver till Stralsund, där han utom sin tur kommenderades med generallöjtnant Trautwetter till Landt-Usedom för att hjälpa »delogera» de preussiska trupperna. Han blef då med 200 man detascherad. Någon tid därefter, då vid de preussiska truppernas debarkerande på Usedom de öfriga trupperna fingo order att gå tillbaka, erhöll han ingen sådan befallning »uthan således blef ståendes, kommo 1 000 man Preussiske Curassierer och couperade wägen så för hans Kongl. Maij:t som för mitt Commendo, attaquerandes hans Kongl. Maij:ts egen dyrbara persohn, så att hans Kongl. Maij:ts häst blef honom skiuten under lifvet och de fiendtliga vore begrepne att släpa Hans Maij:t fången bort. Imellertid attaquerade iag med mina 200 man detta för mig stående fiendens cavallerie och sedan iag mig förskutit med wärian i hand dem angrep och repousserade samt öpnade för oss wägen, hwarigenom hans Kongl. Maij:t blef saúverad och kom till fot till mig, hwilket generalen Poniatowskij och öfwersten Gustaf Roos bäst kunna wittna, effter de då woro tillstädes hos hans Kongl. Maij:t som ock siälf åhr 1718 wid Eda skans uti åtskillige generalers presence i nåder behagat låta mig berätta samma passage, öfwer hvilken hans Kongl. Maij:t betygade sitt nådiga nöije.»Återko mmen till Stralsund blef han, också utom turen, med 400 man kommenderad till Land-Rügen och efter några månader fången till preussarne; mars 1717 kom han hem från fångenskapen. Han begaf sig då till Karl XII i Lund, som gaf honom Jössehärads komp. af N. o. V. reg. 30 mars s. å., och därpå följ. 7 dec. befordrades han fill major. Erhöll öfverstelöjtnants karaktär 2 sept. 1719. Måste s. å. vid öfverstelöjtnant Nieroths återkomst ur fångenskapen återtaga sin indelning vid Jössehärads komp. Återfick majorsindelningen 28 juni 1722, erhöll öfverstelöjtnants indelning 16 aug. 1727.

Förutom vid ofvannämnda tillfällen var F. med vid Dünamünde skans och Riga 1701, Klissow 1702, Eckern, Ramiliers och Oudenarde.

Död 25 dec. 1735.

572. Hård af Segerstad, Eric Georg.

Född 13 maj 1693 i Västergötland. Fadern: kungl. hofstallmästaren (Karl XII:s ridlärare) Gustaf Hård; modern: frih:nan Brita Stake. Gift 2 nov. 1726 med Elsa Ebba Cremer.

Kom i tjänst 1710, då han blef adjutant vid Västgöta kavalleri, kornett vid Bohusläns dragoner 1711, sek.-löjtnant vid Västgöta-Dals reg. 1712, sek.-kapten där 1713, transp. till N. o. V. reg. 16 april 1717 och blef då chef för Nordmarks komp., som han innehade till sin död.

Deltog i 1710 års fälttåg i Bohuslän, var med vid Gadebusch, Hollingstadt, blef vid Tönningen fången, men rymde ur fångenskapen. Var med i 1716 och 1718 årens fälttåg i Norge. I en meritlista står »För Sahl Kånung Carl den XII haftt stor Nåd för det han, när hans Majj:t ur Norrige åbr 1716 sig retirerade, hadde arrier Guardie och der med (slog) ett Fiendens Partie, som ville falla de wåra i Ryggen och sig särdeles derwid destingerade och feck derföre hans Majj:ts försäkran om befordring.» Antagligen var det rörande detta tillfälle, som han säger: »ett fiendens partie på 300 man afslagit med ett på 50 i Norrige». Blef vid Fredrikshall så illa sårad i högra armen (af två skott), att han däraf blef ofärdig. Hade därjämte vid ett tillfälle sårats i sidan. Blef äfven i Norge tillfångatagen, hemkom men sändes af Karl XII tillbaka.